Carina Bengtsson

-Får jag sova hos dig mamma?
Tittar yrvaken på klockan 01.30.
Casper står på tröskeln i sin blåa pyjamas
med röda fotbollar på.
-Javisst, lägg dig här.
Han kryper ner i sängen och hans lilla hand
håller om mig.
Host, host.
Casper har visst lite hosta. Hostar mer och mer.
Suck, det börjar bli svårt att somna om.
Provar ett ge honom hostmedicin.
Nu äntligen ska jag få sova.
Klockan är 02.00.
Host, host. Ingen bättring. Provar en ny hostmedicin
efter 40 minuter.
Hostan låter ännu högre i mina öron.
Host, host.
Frågar lite försiktigt om han kan tänka sig lägga
sig i sin säng. Jo vi provar.
Sitter en stund på hans sängkant. Äntligen sover han.
Lite små frusen lägger jag mig i min säng.
Äntligen ska jag få sova.
Hinner precis somna när han står vid min säng igen.
-Sova hos dig.
Drar en djup suck.
-Javisst.
Helt omöjligt att somna om.
Casper somnar små hostande.
Går upp och lägger mig på soffan. Somnar som en
stock. Casper märker inget.
När väckarklockan ringer, snozar jag några gånger.
Full rulle på morgonen. Casper är svårväckt. Men verkar inte
sjuk. Dagis nästa.
Men vi klarar dagen galant. Trots vår sömnbrist.
Helt underbart att komma hem när det fortfarande är ljust.
Solen sken och man kände sig riktigt pigg.
Frågade Casper om vi inte skulle vara ute en stund.
Men han tyckte det var för kallt.
Klockan var 17.15 när vi var hemma så det vara bara
att gå in och fixa kvällsmat.
Denna dagen gjord.

Ljuset över Fyllinge värmde gott idag.