Carina Bengtsson

Jag och Mia Skäringer har många likheter.
Idag när solen retades utanför mitt fönster kröp jag
upp i soffan och läste en bok. (Stannade hemma från
jobbet idag med.) En bok av Mia Skäringer.
Dygnkåt och hur hur helig som helst heter boken.
Förlåt Mia att jag bara köpte en pocket. Dra nu inga
slutsatser av titeln och våra liknelser. Mia och jag
kommer från samma stad Kristinehamn. Vi har jobbat
på samma fabrik Casco. Gått på samma skola och vi var
lika populära där. Båda har vi flyttat från Lusasken. Våra
barn har vi varannan vecka. Lider lika mycket av det.
När jag köpte boken trodde jag att jag skulle få skratta.
Men jag grät mig igenom hela boken fast den var full av
humor. Men den öppnade hela mitt hjärta. Saker man
glömt och förträngt. Hon vågar skriva rakt ut vad många
känner man aldrig vågar säga. Sex, småbarns liv,
amning och nya förhållande. Jag bara älskar denna kvinna.
När Mia och Klara gick på tv satt jag som klistrad.
Hennes karaktärer och härliga värmlänska  sätter sig
som bomull kring mitt hjärta. Att genom denna bok få
läsa om hennes liv blev pricken över i. En blandning
av tillbakablickar i livet och delar av hennes blogg. (Ytterligare
en likhet) En mening har etsats sig fast i mig. När jag saknar
barnen så det svider ut i skinnet och allt känns outhärdligt. Ska
jag komma ihåg hennes rader. "Du är en bra mamma som tar
ditt liv på allvar" För inget blir väl bra om man håller fast det i det
gamla. Kan bara älska mina barn och göra det bästa av situation
som varannan veckas mamma. Men som hon Mia sjunger i sin låt.
"Jag har barnen varannan vecka, så jag har mitt hjärta fyllt av stygn."
Det är verkligen så det känns, tystnaden, saknaden blir som ett stygn
i mitt hjärta när barnen är borta. Det går inte att vänja sig.