Skuggan...

Dödens skugga breder sig över ditt bröst.
Kryper sakta in under ditt skinn.
Sakta kvävs din röst.
Dina ögon söker förtvivlat min blick.
Jag tittar ner och döljer mina tårar.
Måste vara stark för din skull.
En resa på okänd mark dig väntar.
Ensam du måste gå.
Jag följer dig en bit på väg.
Dina tomma ögon ler.
Snart du inte finns mer.
Din smärta jag bedövar med medicin
och tröstande ord.
Mina ord drunknar i rus.
Kvar blir ett sus.
Snart du vet, vad efter döden sker.
Kvar jag blir med ett minne så gott.
Efter dig, jag känt så kort.



Kom och tänka på denna gamla dikten jag skrev för
många år sedan.
Att jobba med vård i livet slut kan innebära att man
behöver skriva av sig.
Kommer inte ihåg vem som väckte dessa ord.
Formodlingen en Asta 92 år eller Elsa 84 år.
Är inne på mitt 16 år som sjuksköterska och även om
alla patienter leder till unika möten så glömmer man.
Älskar mitt jobb som sjuksköterska och skulle inte kunna
tänka mig att jobba med något annat. Synd att lönen
är så dålig.
Har varit på facklig kurs i Falkenberg idag. Lite högre nivå
denna gången. I morgon ska jag dit igen.



Kommentarer
Postat av: x

e väl bra lön som du har...

2010-03-02 @ 20:03:52
Postat av: Solveig

Dina dikter är helt underbart vackra, tack för dina fina ord. Ang.lönen så är vi värda en lön som speglar det arbete vi utför och med en akademisk utbildning på 3 - 4 år. Bra att du upptar ditt fackliga engagemang igen. Bara ge järnet, Carina.

2010-03-03 @ 08:22:35
Postat av: Carina

Tack Solveig. Ska försöka ge järnet igen.

2010-03-03 @ 17:03:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0